Sommar

Sommar snart, iallafall. För visst är det underbart väder ute? Och även om det är extremt fint på mina arbetsdagar så är det också fint när jag är ledig. Så några dagar i solen har jag redan fått och latat mig.

Jag har haft en extrem down period ett tag men just nu känns det som jag äntligen flyter.. på riktigt! Tänk vad som kan hända med känslor, med humör och livet. Ja för livet fortsätter ju oavsett.

Jag vet inte vad som hände, kanske vaknade jag en dag och bara kände att jag ville vara själv. För det är lite så det är. Jag vill inte anpassa mig efter någon just nu. Jag vill umgås med vänner och bo själv. För det är precis det jag ska göra. Jag kanske är dum, korkad eller saknar en skruv för kanske, att jag hastade in i ett förhållande och blev sambo för snabbt. Inte just förhållande-grejen, för det har känts bra men det har kommit ifatt mig att jag vill vara lite själv. Att framförallt bo själv.

Jo, känslorna har svalnat och det gör ont i mig. Det är hemskt egentligen, vad det kan såra en människa. Som inte alls förstår var det kommer ifrån, när inte jag kan förklara, bara säga vad jag känner. Eller inte känner. Det är tungt. Som jag läste ur en intervju; jag blir hellre dumpad än dumpar. Och just så är det. Jag gör det igen. Och det känns lika jobbigt.

Jag får ofta höra att jag verkar vara äldre än vad jag är, för jag är blotta 20 år. Men eftersom jag är en känslomänniska och lätt får känslor så är jag verkligen inte äldre än vad jag är när det gäller beslut som gäller mitt hjärta. Jag borde tänka med hjärnan ibland istället för hjärtat. Jag borde vara mer realistisk än vad jag har varit. Jag borde.

Det är mycket jag borde. Men just nu ser läget ut som det gör och det är bara att lösa den. Vilket blir som följer.

På fredag får jag tillträde till MIN nya lägenhet på ulvsbygatan. En etta med kök och sovalkov. En EGEN lägenhet där JAG ska bo. Bara jag. Få ha mitt eget och vara för mig själv. Ett tag iallafall. Sedan får jag se vad livet erbjuder. Det tänker jag inte planera.

Men om känslorna bara kunde gå min väg. Om jag nu kunde sluta lyssna på mitt hjärta – åtminstone ett tag så kanske livet får en positiv vändning. Så när jag väl vågar lyssna på mitt hjärta så kommer det bli bra. Att allt löser sig. Det är inte lätt att glömma vad man känner. Men man kan inte hjälpa vad man känner.

Dialekter

Jag hör en annan prata när jag pratar. En annan dialekt. Vad hände med min värmländska, som jag själv inte tyckte var så jätttebred, men som ändå signalerade Karlstad med stort K i pannan på mig. Ja, vart tog den vägen. Har pratat väldigt mycket med folk som är från hela Sverige, från Växjö till Östersund. Men jag är en kamelont vad gäller dialekter. Jag pratar som andra och ibland kan det vara irriterande. Till och med nu när jag skriver det jag tänker så hör jag det i huvudet som om jag var från någonstans – inte från Värmland iallafall.

Så vad har jag gjort idag?

Jo, kurs hela dagen, mellan 8-16.30 och sedan en sväng förbi SKHLM, Skärholmens Köpcentrum, men då jag faktiskt har tänkt att lägga pengarna på snart så vill jag inte lägga på shopping. Eller egentligen får jag bita mig i tungan och låtsas vara ointresserad när jag går förbi skoaffärer och andra snygga klädaffärer som vi inte har i k-d.

Så efter de vart de middag på hotellet och lite guitar hero, eller jag satt och tittade på eftersom jag var så trött. För ja, jag är inte längre van att plugga, att ha allt i huvudet och alltid fokusera på att lyssna på någon i flera timmar. Det är inte fysiskt jobbigt men nog, så jobbigt mentalt. Men samtidigt roligt!

 

Nu ska jag sätta mig in lite mer i det jag pluggat på idag för imorgon blir det restaurangdag! Ska till en restaurang och kolla hur de jobbar. Ska bli väldigt roligt

 

//JohannaO (har nu fått med mig balsam, cola och choklad till rummet så ikväll är allt frid och fröjd )

BALSAM

Faaan.

Jag är i Stockholm. Måste duscha men har inget balsam. Mitt hår överkonsumerar balsam men bara jag får lite så klarar jag mig men nej, jag har inget med mig. Och detta hotell är inget Scandic som har allt i sin lilla kiosk. Så jag får vänta till imorgon med balsam. Ojojoj. Ska jag gå med en dags förlänge oduschat hår eller ska jag duscha och se ut som ett kråkbo?

Det är frågan.

Med en snodd så ser det inte alldeles för jävligt ut. Men nu ska jag ju representera McDonalds. Karlstad, Nobelplan med dresscode under kursen så det är att frågan. Men ibland vill man bara klaga. Klaga på skitsaker. Det är varken krig, naturkatastrofer (om man inte räknar mitt hår som en tromb) kaos eller kris här i Sverige men jag klarar mig inte utan balsam för det. Vilken jäkla bortskämd jänta jag är. Haha!

Ska upp om 6 timmar. Så nattinatti!

 

Stockholm

Jao, så var jag på plats. I stockholm. Rättare sagt på Skärholmen. Quality Prince Philip hotell. På kurs med McDonalds.

Och allt var ifyllt i pärmen så jag fick gå kursen!

En chans jag fått som jag idag tar med glädje. Ja för i början skulle jag inte på kurs. Jag skulle ju börja plugga, jag skulle inte fastna på McDonalds. Aldrig i livet. Jag är glad för de timmar jag får, eller jag jobbar gärna massor men inte i vitskjorta, inte i chefsposition. Jag står gärna i driven eller i köket. Kränger burgare. Men till slut kan det bli lite omotiverande. Att bara stå och göra samma sak hela tiden. Så är det ju med allt. Man tröttnar liksom. Så det var ju med glädje jag sa ja till att börja utbilda mig så jag kan utbilda andra. Och på den vägen är det. Nu sitter jag här, är in princip utbildad arbetsledare, i praktiken, och går det teoretiska i Stockholm. En kurs på fyra dagar, då McDonalds betalar allt. Och jag ska vara som en svamp och suga åt mig allt. Allt jag kan tänkas behöva lära mig. För att bli en bra arbetsledare. För nu är jag fast. Jag trivs så jäkla bra med mitt jobb och det är väldigt roligt.

Men när det är en kurs, så är det ju också prov. Och provet ska jag skriva innan jag åker hem. Självklart har jag också prestationsångest, för sådan är jag, och måste prestera bra. Även om min kära chef inte tycker att jag ska ha det, så känns det ändå i magen. Men jag vet att oavsett om det går skit på provet (vilket ingen tror att det gör för mig) så vet jag att jag ändå har kvalitèer som arbetsledare och kan leda bra skift ändå. Men!

 

Så nu är man här. Åker hem på fredag. Jobbar lördag, söndag och måndag. Sedan är det den där ”uppkörningen” kvar. Verifieringen på papper som säger om jag ska få en namnbricka med ”arbetsledare” på eller om jag ska fortsätta heta ”swing”, verifieringen som innebär högre lön och just den verifieringen som jag strävat efter. Bara den kvar att vara nervös för. Bara!

Eller sedan är det alla missar man kan göra som visar att man inte har ett bra skift också, men dem tar vi. Det har jag självförtroende till. iallafall.

 

Men sov gott vänner.

//Johanna0

Vart tog våren vägen?!!

Ja, vart tog våren vägen. Vilken lång vinter vi haft!

Den började redan i oktober, första snön som egentligen aldrig försvann. Smälta aldrig bort och vägrade ge sig. Har fortsatt till nu och i och med att vi fick några varma dagar i början av mars, med sol och värma, så plockade jag bort vinterjackan. Eller jag, tog fram vårjackan i protest och har använt den sedan dess. Men vad hände med våren? Nu är det april och jag minns en påsk för ungefär fem år sedan när vi satt ute och åt påsklunch. Men idag är man ute när man ska gå till och från bilen/bussen eller mellan destinationer för att röra på sig. För ja, jag har faktiskt varit ute och gått.

I fredags gick jag 45 minuter med min kärlekshund, Zorro. Den finska lapphunden som älskar kyla (!) och att vara ute, även på vintern, tog jag med ut på promenad, och vips så hade vi varit borta i 45 minuter. Gött! Men visserligen, det var kallt, så tur att pappa hade sin Canada Goose jacka i strl XL som jag kunde gå runt och ”bada” i. Haha, vilken syn, extremt komiskt, eller någon som sa att jag skulle sett söt ut. Men skönt att röra på sig.

I lördags var det samma sak, fast på dagen. Jag skulle egentligen gå ut och gå med en vän, men jag hade tagit fel på dag så jag gick själv, med Zorro i en timme, alltså ungefär en mil. Skönt det med. När man går från ovansidan Lorensberg, genom hela Rud, förbi Norrstrand och Nobelplan och sedan upp mot Färjestad så känns det sedan i benen. För ja, långa promenader är inte jag van vid, på det sättet. Jag har ju faktiskt inte sprungit på några år, så visst, även om jag har någon slags grundkondition kvar så är jag i dålig form. På kvällen gick jag ytterligare 40 min, till och från en destination, och gissa om jag var lite trött på söndagen. Eller rättare sagt, benhinnorna värker och jag är stel på baksidorna av låren. Jisses, vad jag har längtat efter träningsvärk.

 

Så efter Stockholm så blir det träning nästa vecka. Börja träna på Sats ska jag med min goa vän. Det ska bli kul! Skönt att någon kan dra i mig. För jag behöver bli pushad att komma dit, sedan när jag väl är där så flyter det. För ja, jag är lat innan jag kommit igång.

 

Ha det gott!

//Johanna0

Berg- och dalbana

 

Livet är en berg- och dalbana. En riktig loop har det varit och fortfarande är det det. Det går upp och ner och när man tror att det faktiskt är lite nerförsbacke då kommer ytterligare en topp som gör att mjölksyran kommer smygande. Så jäkla tungt kan det kännas. Riktigt tungt.

Även om det egentligen är jag som dragit igång hela karusellen, just för att jag försöker att själv må bra, så känns det väldigt tufft och det är så skönt att träffa vänner och familjen, som bryr sig. Som säger rätt saker, jämt! Vilken stöttning man kan få! Jag är så glad för allt jag har. För de som bryr sig! Att de orkar med mig, det är ofattbart.

Och jag är enormt tacksam för det.

Att folk i min närhet visar sig, hjälper mig och bara frågar hur det är. Visar att de bryr sig.

Man behöver inte känna sig ensam. Jag känner mig verkligen inte ensam överhuvudtaget.

För de stunder jag är ensam så är jag ensam för att jag vill det, för att jag behöver det och känner för det. Det är otroligt skönt med egentid. Egentid är viktigt och speciellt när jag nu inte varit hemma så mycket.

Jag  har lyckats jobba ca 180 timmar denna månad. Helt sjukt mycket. Men jag är ändå inte så sliten. Jag tycker att det är roligt med jobbet, jag gillar arbetskamraterna, stämningen och jobbet, ja för även om det är slitigt, så är det roligt. Även om jag jobbar 10 timmar med bara en halvtimme rast så har jag haft jättemycket att göra, men jag har fortfarande glädje kvar att göra det dag efter dag efter dag. Jag får uppskattning från kollegor, jag känner mig omtyckt och jag trivs otroligt bra med mitt arbete. Vad jag gör känns roligt och för tillfället trivs jag otroligt bra med jobbet. Så på den biten kan jag inte klaga – alls!

 

/johanna

Nu är det på gång.. Äntligen

På måndag åker jag till Stockholm – Sveriges huvudstad för att bli utbildad och gå en kurs inom McDonalds. Det ska bli både roligt och spännande att lära sig  (förhoppningsvis) massor av saker, dela erfarenheter och träffa nya människor. Så nu är det att plugga på lite, för det kommer komma ett prov senare i veckan. Ett prov som jag vill åtminstone ha 94% rätt på. Ja, för jag kan ju inte vara sämre än mina kollegor. Lite prestige är det ju faktiskt!

Så det är fakta, historia och tankesätt som ska pluggas in och även om man inte tror det så har jag saknat att plugga. Att läsa på och studera. Så just nu är jag taggad till 100%!

Jag håller tummarna för att det går bra, men det är bara mig det hänger på. Jag har fått den hjälp jag behöver och folk stöttar mig.

”Lycka till!”

”Du kommer klara det galant!”

Sådana ord värmer verkligen. Att någon tror på en! Det gillas idag!

 

//Johanna0

Min Vardag

Ingen fritid, endast jobb. Nu blir det sängen efter 5 nätter i rad. Natti!