Är man någon annanstans med sina tankar, sitt hjärta och sina känslor då går det inte att fokusera på det man faktiskt gör. Det går inte. Inte för mig iallafall. En lärdom som jag lärt mig nu när jag klättrar inom mcdonalds är: var här nu. Det handlar om att man ska vara där, just nu, både fysiskt(oftast är man ju det:P) och psykiskt. Att inte vara frånvarande och drömma sig bort. Men det är svårt när det finns annat att tänka på.
Jag är inne i en tankeperiod, där jag tänker hela tiden. Jag äter knappt någonting och jag jobbar extremt mycket. Jobbet tar upp mycket tid. Och när jag inte jobbar så tänker jag. Jag är inne i en dålig period där jag varken orkar laga mat, diska, städa så jag trivs inte hemma just nu. Det är jobbigt att vara hemma för jag ser allt jag borde göra. Som jag måste ta tag i. Men jag orkar inte. Jag tänker istället. Egentligen inte så många viktiga saker men bara funderingar såsom kärleken i livet, framtiden med pluggande, karriärsmöjligheter inom mcdonalds, allt jag vill hinna med.
Jag är bara 20 år. 20 somrar har jag levt men nu känner jag mig lite stressad. Jag vill åka runt och resa och se stora delar av världen, se USA, jag vill semestra och umgås med mina vänner, jag vill inte vara arbetsledare på mcdonalds i några år till för jag vill klättra vidare, jag vill bli åklagare men är sugen på att ta en utbildning i USA och bo där i några år, eller vill jag plugga till kriminalare som jag velat sedan jag var liten?? men samtidigt så är det som så att jag faktiskt skulle vilja ha barn (men det vet jag att det inte passar, att det kommer längre fram i livet men drömma om är väl inte fel?:P) men för att skaffa barn behövs jobb, ekonomi, bättre boende än en liten etta på norrstrand, tid och just det, det behövs en karl också.
En kille ja, just det. Det finns en underbar kille som verkligen bjuder på sig själv, som får mig att skratta, som gör mig glad, som ger så otroligt mycket, som får mig att le, som får mig att må bra. För ja, jag mår bra. Riktigt bra. Bättre än bäst. Han gör mig lycklig, ger mig komplimanger, har världens bästa kramar och ser riktigt bra ut. Vi får väl helt enkelt se vad detta leder till men vad underbart det är att ha fjärilar i magen.
(för att undvika misstolkningar :så har inte mina drömmar om att få barn någonting att göra med den nya kärleken. Jag älskar barn men som jag skriver, så kommer det inte hända förrän jag är över 30. Den nya kärleken däremot får vi helt enkelt se vad det leder till. Men jag mår bra, riktigt bra.)
Så nu ska jag njuta av den sista sommardagen 2011. På fredag ska jag ta tag i mitt liv och städa, damma, laga mat och vara duktigt huslig innan och efter jobbmötet som är mellan 10-13. För nu behövs det bli ordning.
Puss och kram
Det är dagens tumme upp.
Märks att jag börjar må bättre. Men det skulle inte gå utan morfinet, som jag för övrigt måste avvänja mig med genom att minska dosen, för annars kan jag få abstinens. Hoppsansa.
