Torsdag

Idag är det den 4 november och första veckan i november är snart avklarad. Nu har jag varit vaken i 4 timmar och varit iväg till jobbet på assmöte. Dagen har bara en grej inplanerad:

Att träffa en vän, en god vän sedan många år. Det blir naturligtvis fika och massa tjötande om ditten och datten.

Sedan måste jag fixa ett svärd eftersom jag ska på maskerad imorgon, och jag ska vara pirat. En pirat utan svärd är som glass utan jordgubbar. Det går bara inte.

 

Resten av veckan blir det jobb liksom nästa vecka och veckan därefter så det rullar på. Har lyckats bli ledig på lördag, och ska då nyktra till och sedan besöka Mårbacka och julmarknad. Jag är lite julsugen faktiskt. Speciellt när det är arbetskollegor som pratar om julmust, julmusik och pepparkakor.

Avslutar inlägget med bilder.. på mig själv då jag inte har en fungerande kamera, förutom min MacBooks då…

 

 

Mina tankar och känslor här i livet

Ska på begravning den 12 november kl 11. I Uppståndelsens kapell. Där jag borde få ett frikort snart.

Först min farmor, Marianne

Sedan min farfar, Erik

Därefter min mormor, Sigrid

Senare min farbror, Hans

Nu min farbror, Åke ”Johan”

 

Min pappa har växt upp med 6 syskon, fyra bröder och två systrar. Nu är de bara fem kvar från familjen och det gör ont i mig. Ont att se sin pappa ledsen. Att sakna någon som funnits där gör ont.

I alla fall handlar om den jävla cancern. Cancern som tar liv och gör folk sjuka. Ibland orkar inte kropparna eller äldre med den. Men min mamma har överlevt bröstcancer och jag är så enormt tacksam för att min mamma finns kvar och att jag inte förlorade henne när jag var 11. Jag har henne kvar och resten av min familj. Jag har mina syskon kvar. Men jag vill inte förlora någon mer nära. Det räcker nu.

Jag hade inte mycket kontakt med min senaste bortgångne farbror men det känns tufft ändå. Jobbigt.

Jag har inte behövt upplevt så många begravningar men de senaste tre och ett halvt åren, de åren på gymnasiet har varit tuffa. Nu är gymnasiet slut och jag glädjes så att jag fick gå på min kusin Patricias bröllop i augusti och sjunga för dem. För det var en glädjes dag. Det har varit alldeles för mycket negativt och nu börjar det igen.

 

Jag skänker även en varm tanke till en person som har det tufft också, då hans mormor kämpar.  <3

Jobb dax

Nu är det snart dax för att jobb igen. Egentligen ledig helg men chefen lovade imorse när han väckte mig med: ”Hej Johanna, det är din favoritKristian här” att jag skulle få vara ledig på julafton om jag jobbade natt.

Ja, vad kan man säga när han lovar att jag får vara ledig på julafton och nyårsafton för att kunna hoppa in inatt och köra nattpasset när det är halloweenfest i stan. Jag tror att det blir mycket. Men det ska bli kul. Faktiskt. Även om jag det hade varit skönt att få vara hemma. Äta vitaminer och mysa in sig i en filt framför film. Men jobb ger pengar. Och snart är det dax för julklappsinköpen.

Var ute på Club Moments i torsdags tillsammans med Christine, Martine och Sofie från jobbet och Sofies kille, Chrille.Riktigt roligt och jag har blivit väldigt festsugen. Det är roligt det

Nej, nu ska arbetsskjortan strykas och jag åker till jobbet. Kram

Egobilder.. hade lite tid över.. HAHA är det inte det det ska stå i bloggar.. Haha

Klädsel: strumpor: newbody

Svarta mysbyxor: Stadium

Lång jumper: GinaTricot

:P:P:P:P:P:P:P:P:P:P:P:P:P

Vi älskar varandra

I tisdags sa vi det. Jag och Daniel. Vi älskar varandra.

Jag är i nuläget en person med ett väldigt bra liv. Jag är förälskad i en underbar kille. Livet känns fantastiskt.

 

Nu är det kallt ute

Riktigt kallt. Hösten och mörkret smyger sig på.

Men jag mår bra. Jag har någon jag trivs med, som jag är kär i och som jag tycker så mycket om. Daniel <3

 

Nu är det söndag och den lediga helgen är slut. Imorgon börjar en 6 dagars arbetsvecka och ja, jag kommer bli trött. Men det händer roliga saker också. Jag ska på middag/fest med alla arbetsledare/chefer på Patrik Hjeltes restauranger. Lite möte och lite gott att äta är inte dumt. Det ska bli kul faktiskt och turen var att jag inte jobbade då!

Jag ska försöka att ta tag i träningen nu, när jag är helt frisk (bortsett från en rinnande näsa) men det kan jag faktiskt leva med. Bara det inte blir värre. Min ena körtel är fortfarande svullen, det är ju nu 1 månad sedan som jag faktiskt avslutade penciliinkurerna.

 

Idag är en städdag och fixardag. Jag ska göra några inköp till rummet och dammsuga golvet. Det görs inte alltför ofta.

 

Livet leker men jag tar ändå dagen som den kommer och försöker att få ut så mycket av den. Carpe diem.

Politik

Nu är snart valdagen här. Äntligen. Då slipper man brev från SSU där jag skulle göra Sverige bättre med mitt medlemsskap. Jag slipper alla tråkiga debatter i teve där de faktiskt bara kastar skit på varandra. Det för mig tillbaka till ett minne som min syster kommer ihåg bättre än jag.

När jag var 12 år, skrev jag tydligen en insändare om ”som barn i en sandlåda”. Där jag skrev och nämnde politikernas smutskastning mot varandra istället för att prata fakta. Istället för att lösa problemen så snackade de skit om varandra. 12 år och medveten om det. Hahaha. Då är det ju inte konstigt att jag är lite trött på de där debatterna som visas idag. Mona gör det, moderaterna det. Jimmie Åkesson anmäler karlstadpolisen. Reinfeldt säger det eller rättare sagt; säger inte det. Vänsterpartister förstör plank OSV.

Det tar ju aldrig slut. Jo, på söndag. Om 1 en ynka dag är det slut. Skönt.

Inte på många år har det funnits så många plakat ute på gatorna som det varit i år. Extremt. Vad kunde man egentligen göra för de skattepengarna? Andra bra saker skulle jag säga.

Jag är inte insatt i politiken, trots att jag försökt. Jag har åsikter och försöker att följa det som är bäst för mig. Jag har röstat för att visa att det är bra att rösta och visa vad man tycker. Demokrati. När annars får vi våra röster hörda?

Men oj, vad det ska bli skönt när det bli lugnt i teve, radio, på vägarna, på torgen. Lite vardag och inte den här extrema spridningen och uppvisandet av sig själva. Reklamen. Men jag håller tummarna för ett av blocken. För att Sverige ska få en bra regering som gör det bästa för de allra flesta. Och för mig. Det är ju därför man ska rösta. För sig själv. Jag hoppas på det bästa.

Stor (O)lycka

Jag blev äntligen klar med pencillinkur nummer ett mot halsfluss och hade jobbat ordentligt. Jag mådde bra och gick iväg och simmade ett bra träningspass i badhuset.

Dagen efter har jag 39,3 i feber och äckligt ont i halsen. Distriktsjuksköterskan tror att det ligger ett virus bakom, som inte reagerar på pencillin, för att det just är ett virus. Men när febern stiger (och jag har egentligen 36,6 i temp vilket betyder att jag är jättesjuk när jag har 37,4 = slutsatsen av det blev att jag, vid 39 i feber var dödsjuk.)

Inte blev det bättre när mamma stängde min kylande källa: fönstret, på grund av att hon frös, när jag hade febertoppar och vaknade alldeles kallsvettig och full med värme. Jag knarkar tabletter, febernedsättande och halstabletter, ordinerat av sjuksköterskan på vårdcentralen när mamma till slut ringer om en akuttid till min läkare.

Väl där, sitter jag som en zombie med huvudet mellan knänen för att jag inte orkar att sitta upprätt. Ljuset från lamporna sticker i ögat i den där fruktansvärda sjukhusmiljön, som det faktiskt är även på vårdcentraler. Tre ninuter senare har läkaren skrivit recept och jag ska ta halsprov. Jag har fått det ovanliga: jag har fått återfall på halsfluss!

Hon som tar halsprov, frågar sedan: ”har du haft ont i halsen länge?”

Ja, en penicllinkur tidigare hade jag ju det, men eftersom jag mådde bra emellan så nej, Men när jag senare tittar mig i halsen, ser jag ingenting. Allt är rött svullet och körtlarna och mandlarna är fyrdubbla. Inte konstigt att det gör ont då. Ajajaj.

Pencillinet i handen åker jag hemåt, knarkar mer värktabletter, delvis för halsen och delvis för febern, startar första dagen med pencillin, och here we go again. Piggare redan samma kväll och på fredagskvällen är jag ute på benen.Nu idag, är jag inne på 13:e dagen penicllin, och har sju dagar kvar. En pencillinkur brukar vara i 10 dagar. Nu blir det 20 istället. Pencillinet Kåvepenin är jag alltså immun mot, och därmed bannlyses den från mitt hem.

Så lyckan att äntligen få återgå till träningen, vanliga livet och inte slippa ta piller blev alltså en enda stor olycka.

Berörande blogg

http://klamydiabrevet.blogspot.com/2010/09/sveket.html

Jag hade rätt

Var till läkaren igår, då jag skulle ta ett prov om jag skulle ha streptokocker eller inte. Jag träffade en jättetrevlig AT-läkare som tittade och kände på halsen gav därefter mig ett recept på penicllin och nu, dagen efter mår jag bättre.

Jag hade rätt. Jag kände på mig att det inte var vanlig ont i halsen och feber. Det skulle inte gå över av sig själv, utan det behövdes lite hjälp på traven.

Trots det var natten för jävligt. Jag har ju egentligen 36,6 grader i normaltemp, men när jag nu har haft 39 grader inatt så kändes det som ett bastubad. Hela natten var en svettig natt, usch det var inte alls kul.

Nu är det tisdag, andra sjukskrivningsdagen och det känns absolut inte roligt det här. Igår hann jag se fem filmer på hela dagen, varav 4 på kvällen. Idag lär det väl bli det samma samtidigt som jag ska knarka vitaminer, tabletter och vätska. Allt för att bli frisk. Allt för att bli pigg och bli mitt vanliga jag.

Annars mår jag bra, så att säga i själen, i hjärtat och samtidigt så får han mig att må bra. En underbar person som har glädje, humor, varma kramar och ömhet. Han gör mig glad och jag mår bra i hans närhet.

Here we go again

Nu ligger jag hemma med feber och influensa besvär. Usch. Andra sjukskrivningen på en vecka – onsdag och torsdag på grund av problem med knät, måndag och tisdag som kommer – feber. Inte roligt.

Nu är det film, sovande, vitaminer, ipren och täcke och kudde som gäller i några dagar. Så att jag blir frisk.

Nu ska jag ta hand om mig själv och vårda så att jag blir helt frisk. Annars har jag en förmåga att gå ut och gå för tidigt.

Krya på mig.

Saknar dock en underbar och go människa vid min sida.