Vart tog energin vägen? Idag har jag bara legat ner hela dagen. Sovit nästan hela dagen. Legat i soffan under täcket, med kudden som bästa vän. Jo, jag har jobbat mycket, inte sovit ut ordentligt på 2 veckor men samtidigt, jag har visserligen jobbat mycket men det är ju fortfarande kul. Mår väl lite sådär, haft feber till och från så det är väl helt enkelt kroppen som säger ifrån. Men om det är roligt så blir man väl inte lika utsliten?
Eller jo. Jag märker ju visserligen på en gång om jag mår dåligt. Jag börjar tänka väldigt mycket, känner mig trött och funderar ännu mer på livet, det liv jag lever och alla som jag älskar. Tvivel kanske det kallas. Det bubblar upp och just kanske för att jag inte riktigt vilat ut och lyssnat på mig själv – tidigare.
Jag har människor som älskar mig runt mig. Jag har vänner som är de bästa. Jag har en familj som bryr sig så otroligt mycket. Jag har en underbar pojkvän som är otroligt kärleksfull. Jag försöker att ge så mycket till alla dem, men jag känner ändå att jag inte hinner med. Hinner jag då med mig själv?
Igår fick jag en underbar komplimang från en underbar vän och kollega. Otroligt fina ord. Det fick jag även från min väldigt nära vän. Jag är lyckligt lottad att jag har dem. Alla runt mig – de är fantastiska!
Nu är det ingen fara med mig. Jag kommer igen. Men det är ju därför jag skriver. Skriver av mig för att kunna släppa det. Jag har en ledig helg och då kommer tankarna. Jag hinner stanna upp. Tänka.
Nu ska jag försöka få i mig lite mat, eftersom jag inte ätit något alls på hela dagen. Sedan hoppas jag min underbara pojkvän kommer och kramar om mig.













